Admin

Minns ni att jag talade om mitt förflutna för ett tag sedan? Jag klandrar er inte om ni inte minns detta. Det tillhör trots allt det förflutna nu. Hur som helst så talade jag då bland annat om att jag arbetat med att utveckla passersystem. Detta tycktes komma som en oerhört stor chock för många av er. Det tycktes chocka på ett sätt som andra arbeten inte gjorde. Att jag har jobbat med passersystem var mer förvånande än att jag arbetat på McDonalds i 1,5 år. Längre än någon tidigare människa, sannolikt. Frågorna om passersystem har varit många sedan jag lät berätta detta. Jag tänkte nu därför att jag skulle ägna ett helt inlägg åt att besvara vissa av dem. Om du fortsatt saknar svar på din fråga om min tid inom passersystem, vänligen ställ den i kommentarerna. Jag svarar antingen kollektivt, som idag, eller på separat mail. Glöm inte att fylla i din mailadress. Nu kör vi på med frågorna: Hur kom det sig att det blev passersystem? Detta var verkligen en slump. Jag hade programmerat under hela uppväxten egentligen. Det var allt från spel till enklare saker som skulle underlätta vardagen. När en vän kontaktade mig angående att hjälpa till med ett passersystem kände jag varken bu eller bä. Det kunde väl kanske vara kul? Det visade det sig att det skulle vara. Jag blev trots allt kvar i merparten av ett halvt decennium. Vad var roligast med att utveckla passersystem? Jag är, som ni vet, en person som älskar utmaningar. Att stöta på hinder och försöka lösa dem, helst i grupp, är något jag alltid älskar med programmering. Så var det verkligen när jag arbetade med passersystem. Det finns konstant en massa spännande nötter att knäcka för att allt ska fungera optimalt. Det var perfekt för en problemlösare som jag själv. Skulle du rekommendera andra att testa på passersystem-utveckling som yrke? Ja, det skulle jag verkligen göra. Särskilt om man, som nämndes ovan, gillar utmaningar som programmerare. Jag kan också tänka mig att passersystem är roliga att arbeta med även för andra yrkesgrupper. Till exempel design. Vårt designteam var riktigt vassa och alltid väldigt kul att jobba med. Vi kompletterade varandra oerhört bra, i alla fall så som jag såg det från min sida. Fler frågor om passersystem? Ställ dem!

Detta inlägg är ungefär 3 veckor försenat. För detta ber jag ödmjukast om ursäkt och ska försöka undvika att skylla på yttre faktorer. Ibland är det svårt att få livspusslet att gå ihop. Många av er kommer att förstå vad jag menar och ursäkta mig för detta. Till resten av er upprepar jag: Förlåt mig. Så, med detta sagt. Nu är det dags för min summering av tiden med online dating. Det var alltså detta som jag, i den bästa av världar, hade skrivit redan för några veckor sedan. Nu blev det inte så men här är jag nu. Fördelarna med online dating, så som jag ser det, är många. Nu ska jag rabbla dem rakt upp och ner: Självförtroende Nu tänker vissa av er: Vänta här nu, självförtroende kan ju se ut på olika sätt. Vad menas egentligen med att online dating höjer självförtroendet? Man kan väl säga som så att det höjer ungefär alla delar av det. I alla fall för mig. Sedan jag började syssla med online dating har jag alltså fått bättre självförtroende gällande såväl utseende som min sociala förmåga. Jag känner mig tryggare i mig själv. Jag känner att jag, i mitt sanna jag, kan vara attraktiv på olika sätt. Vissa personer finner mig intressant och fin. Detta kanske låter banalt för många andra men för mig har det varit revolutionerande. Socialt Ja, det går ju inte att tala om online dating utan att nämna den rent sociala aspekten. Jag tänker då på det faktum att det hela faktiskt går ut på att man ska träffa folk. Man ska bli tjenis med lite nya människor. Vissa kanske man dejtar i ordets rätta bemärkelse. Andra kanske man bara umgås med och blir vän med tillslut. Alldeles oavsett vad det mynnar ut i så är det en bra aspekt av att syssla med online dating. Detta är jag helt övertygad om och det går upp för mig mer och mer ju längre tiden går. Att kasta sig ut Jag är en person som då och då behöver en spark i baken. Detta har online dating bidragit till i mitt liv. Jag har fått en skjuts ut genom dörren. Nu besöker jag barer, restauranger, teatrar, biografer och mycket mer. Allt, eller i alla fall delvis, tack vare att jag börjat ägna mig åt online dating. Jag är övertygad om att det finns många fler fördelar. Hjälp mig gärna att precisera dem!

Låt oss återgå till temat från förra veckan. För er som missade inlägget kommer här en re-cap av det kortare slaget: Det finns säkerligen ingen av er som missat att vi låtit bygga vårt drömhus. Den som ritat huset är en arkitekt i Stockholm som vi hade hört gott om och som vi valde att anlita. Förra veckan berättade jag just hur detta gick till. Så om ni är nyfikna på att veta hur vi tog beslutet att paxa just denne arkitekt i Stockholm – och varför – ja, då ska ni gå tillbaka till förra veckans inlägg och konsumera text. Nu tänker jag att vi ska lämna denna del av vår bekantskap med arkitekten i Stockholm bakom oss. Jag vill istället fokusera på det samarbete vi hade, och just vad det var som gjorde det så bra enligt min mening. För det var nämligen så att jag hade haft att göra med arkitekter i Stockholm förut. Min erfarenhet är genomgående god, men detta var något extra. Det kändes verkligen som att man blev en inkluderad del i hans liv på något vis, och vice versa. Det var fantastiskt faktiskt.  Så, efter vårt första möte lät vi det gå ungefär 2 veckor innan vi bestämde oss. Han blev oerhört glad när vi ringde upp eftersom han såg detta som ett otroligt roligt projekt att vara en del av. Jag antar att det är så när man är arkitekt i Stockholm. Vissa projekt är roligare än andra. Så känner jag förstås att det är för mig som revisor också. Utan några jämförelser i övrigt om att vara arkitekt i Stockholm. Vi hade konstant korrespondens. Han kunde maila oss ungefär när som helst på dygnet med nya förslag på detaljer i huset. Han kollade vad vi gillade och vad vi inte gillade så mycket. Vi bollade idéer fram och tillbaka hela tiden och han gick alltid att nå. Faktum är att han tycktes oerhört glad för att vi hörde av oss, vår käre arkitekt i Stockholm. ”Ett nära samarbete kräver frekvent kommunikation” sa han. Det var fint att få känna från början. Jag hinner tyvärr inte komma längre i beskrivningen av samarbetet med arkitekten i Stockholm denna vecka. Jag lovar dock att återkomma snart igen. Till dess: Ställ era frågor i kommentarsfältet!

Länge leve mitt team och jag. Idag kommer jag att rikta full fokus mot mina arbetskamrater när jag arbetade med byggnadsställningar i Stockholm. Det var bannemej tider det. Tider jag dessutom inte berättar om för er särskilt ofta. Om ens någonsin? Jo, visst börjar jag bli lite till åren så minnet om vad jag skrivit om sviker ibland. Må så vara, man mår inte dåligt av att upprepa sig då och då, eller hur? Så, jag var alltså i Stockholm och sysslade med byggnadsställningar för över 30 år sedan nu. Det är skrämmande hur fort tiden går, tycker ni inte? När jag var i Stockholm och byggde och monterade byggnadsställningar var jag knappa 40 år. Det kändes som att hela livet låg framför mig. Det gjorde det kanske också. Jag visste väl på något sätt att byggnadsställningar och Stockholm inte skulle vara för evigt. Nej, jag ville ut i skog och mark och testa saker. Jag ville bo där jag kunde andas, vandra och tänka fritt. Det gick inte när man bodde i centrala Stockholm och sysslade med byggnadsställningar, tyvärr. Däremot så är jag väldigt nöjd med allt som denna tid gav mig. Jag är övertygad om att det var detta jobb – med byggnadsställningar och i en av Stockholms finaste delar – som fick mig att känna en större tillhörighet till livet. Förstår ni någotsånär vad jag menar när jag säger det? Det är flummigt men så får det vara ibland. Jag kom att träffa på nya människor när jag flyttade till Stockholm för att syssla med byggnadsställningar. Människor jag aldrig i mitt liv trott att jag skulle möta. Olika bakgrunder, erfarenheter, kön och inställningar till livet hade vi. Vi kom från öst och väst, från höger och vänster, och vi förenades i en lagkänsla som var starkare än allt jag nånsin känt. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig känt så stark lagkänsla som när jag arbetade med byggnadsställningar i Stockholm. Vem har vi detta att tacka för? Jo, ingen annan än oss själva. Från den yngste till den äldste, från chef till ”golvet”. När vi monterade byggnadsställningar i Stockholm så gjorde vi det som ett lag. Detta bidrog till två saker: 1) Att vi blev den bästa firman i hela regionen på just det vi gjorde. 2) Att vi blev ett sammansvetsat gäng där alla hade varandras rygg vad som än hände. Vill ni veta mer om mina år inom byggnadsställningar i Stockholm. Ställ era frågor i kommentarsfältet!

Ta Vilken otrolig detalj fälgar är på ett fordon. Jag tar faktiskt tillbaka det där direkt. Jag korrigerar mig och säger; vilken otrolig detalj fälgar kan vara på ett fordon. För om vi ska vara ärliga för en sekund. Hur många fälgar är egentligen snygga? Jag menar, ni har säkerligen alla sett vackra sådana. Ni vet, såna fälgar som höjer hela upplevelsen av bilen de sitter på. Som gör att man känner en känsla av lyx, en känsla som är lika verklig som trötthet eller hunger, längs hela ryggraden. Den känslan får jag av vissa fälgar, men det är inte många. Varför är det inte ofta jag får känna den här känslan då? Är det kanske så att jag är ganska kräsen vad gäller fälgar? Det kanske bara är vissa som duger? Så, mina vänner, är inte fallet. Jag kan uppskatta fälgar av många olika slag i många olika prisklasser. Den gemensamma nämnaren är dock att det ska finnas kvalitet. Det ska vara genomtänkt. Rätt fälg på rätt bil. Rätt färger och så vidare. Ni förstår säkert. Jag tror att det finns ett utbrett icke-intresse för fälgar. ”Vadå då? Kan det inte få vara så? Varför ska du bry dig?” tänker säkert vissa av er när jag säger detta. Det är just det. Jag tror att många fler än man kan tro bryr sig om fälgar. De vet bara inte om det än. Detta grundas nämligen i hur det var för mig själv. Det är sant. En gång i tiden var jag helt ointresserad av fälgar. Jag brydde mig enbart om vad som fanns under motorhuven eller möjligen vilken färgton bilen hade. Allt annat var sekundärt, särskilt fälgarna. Sedan var jag på en bilmässa i Polen och såg bilar som var specialiserade på just fälgar. Eller ja, deras ägare var entusiaster så hela den delen av mässan ägnades åt fälgar. Jag var nog där 50% av tiden och pratade med olika personer om hur man kunde tänka. Man kan lugnt säga att jag var ”hooked” direkt. Sedan dess har det bara varit fälgar som gäller för mig. Jag byter nog ut mina åtminstone 5 gånger om året. Nya fälgar varje årstid och två olika när det är som lerigast ute. Jag tycker att de olika som jag byter mellan gör att min bil, min älskade Mazda, får ett helt nytt utseende av de byten jag gör. Vill ni se bilder på mina fälgar? Om detta intresse finns får ni gärna höra av er. OK?!

Sagorna fortsätter och det gör också framgången. Jag talar förstås om de berättelser jag hittar på när jag ska natta min dotter på kvällarna. Detta har jag berättat för er om återkommande under de senaste månaderna. Det verkar också fortsätta, bevisligen. Idag kommer jag berätta om gårdagskvällens saga, den som kom att handla om hemstädning. Har ni någonsin hört en sådan? Nej, det hade inte jag heller. Däremot fick jag idén när jag, på jobbet, hade ett möte med en firma som levererade hemstädning. En mellanchef på företaget berättade för mig hur arbetet gick till. Om utmaningar och möjligheter. Det var intressant att höra om hemstädning men jag hade lite svårt att fokusera. Allt jag kunde tänka på var nämligen det faktum att jag skulle stjäla ämnet för kvällens godnattsaga. Det skulle jag verkligen göra och så blev det. ”Hemstädning” sa jag till Mira när vi åt kvällsmat. ”Vadå?” svarade hon, helt förståeligt. ”Ja, hemstädning ska berättelsen handla om ikväll” förklarade jag. Hon blev väldigt glad över att höra det. Kanske inte för att det var just hemstädning utan för att det var något nytt. Ja, också att det faktiskt var tisdag, och tisdag betyder improvisation vid nattning. Det var också viktigt att jag kallade det för berättelse. Saga var något som småbarn lyssnade på. Berättelser lät mer vuxet, tyckte hon och jag dansar som bekant efter hennes pipa. Efter att hon hade tagit på sig pyjamas och borstat tänderna bäddade vi ner oss till mysbelysningen. Sedan började jag, trodde jag. Problemet var att jag inte fick fram några ord. Hade jag tagit mig vatten över huvudet med hemstädning? Var hemstädning kanske det ämne som var mig övermäktigt när det kom till improvisation? Jag kunde inte förstå det. Mira tittade på mig med stora ögon och var exalterad över att berättelsen skulle börja. Jag bad att få återkomma strax och rusade iväg till toaletten. Jag sköljde ansiktet med vatten och såg in i min egen spegelbild. Jag hade ju tänkt ut allt om plotten inför hemstädnings-sagan. Vad var detta för konstig låsning? Jag kunde inte riktigt placera den. Sedan var det dags för mig att återkomma in till rummet. På vägen från badrummet och in i hennes sovrum, som är ca 6 meter, hittade jag på ett helt nytt narrativ om hemstädning. Det blev mycket lyckat och lite mörkare än jag först hade tänkt. Jag återkommer nästa vecka med vad jag faktiskt berättade om hemstädning. Håll er uppdaterade.

Det var ett väldans åkande mellan Skövde och Lidköping för mig då jag jobbade med montering av husnummer. Javisst, och tänk då på att jag åkte kommunalt de första månaderna. Herregud vad jag inte skulle vilja sitta i den sitsen idag. Det var förstås en annan tid. Jag bodde i Skövde men verkade ofta i Lidköping, när jag sysslade med skyltmontering. Jag bodde hemma så alla pengar jag tjänade gick i stort sett åt på nöjen. En mycket rolig tid, men pendlingen kunde jag gärna hoppat över. Efter ungefär ett år med montering av husnummer i Skövde och Lidköping insåg jag att en bil var oundviklig. Det skulle inte kunna fortsätta utan att jag fick mig ett eget fordon. Det var förstås inte bara för att jag skulle kunna ta mig till Lidköping för att montera husnummer. Det var också för att jag skulle kunna ta mig och mina vänner runt om i landet. Till kust, till nästa kust, norr, söder och vartåt vi än ville. Efter några månaders idogt sparande hade jag tillslut råd med en bil. Det var en oerhörd fin sådan. Faktum är att jag nog aldrig varit så nöjd med en bil sedan dess. En SAAB 9-5. Trollhätteborna vet vad de sysslar med. Den tog mig smidigt och enkelt till Skövde för att byta husnummer. Sedan till Lidköping för flyttstädning. Ja, den tog mig dit jag ville när jag ville det, och vet ni vad det bästa är? Det är att den i stort sett aldrig någonsin krånglade. OK, en gång skevade däcken en aning men det tror jag mest var mitt fel. Jag hade inte satt på sommardäcken på rätt sätt. Jag hann inte, och varför gjorde jag inte det? Därför att jag var tvungen att åka som en galning mellan Lidköping och Skövde för att jobba med montering av husnummer förstås. Men jag är inte bitter för detta, nej, nej, det får ni inte tro. Hur som helst, jag vet inte riktigt hur detta inlägg kom att handla om detta. Det var trots allt ett bra antal år sedan jag arbetade med montering av skyltar och husnummer  i såväl Lidköping som i Skövde. Man måste gå vidare någon gång men å andra sidan är det inte så dumt att kika i backspegeln ibland. Vad ser ni när ni tittar där? Jag är nyfiken på att höra vad era historier är. Era historier som liknar min om tiden med montering av husnummer i Skövde och Lidköping.

Varför bryta ett vinnande koncept? Ett vinnande koncept är just vad jag introducerade i fredags. Jag presentera för er vad jag köpt för klappar till min pojkvän genom åren. Detta gjorde jag genom att, år för år, beskriva julklapparna till honom. Det var dessutom ett bra sätt för mig att träna på minnet. Vi har varit tillsammans så pass länge nu att det mesta flyter ihop. Jag ska i alla fall köra på samma sak idag eftersom jag inte hann så långt som jag ville sist. Jag hade lyckats komma till 2014, och nu ska jag fortsätta med nästkommande år. Mina kära läsare, här kommer alltså julklapp till honom – fortsättningen. 2015 Här fick jag tänka riktigt noga. Det var en tid då vi hade det lite tufft ekonomiskt. Vi var småbarnsföräldrar och det kändes som att vi inte hade tid att ta hand om varandra. När jag valde julklapp till honom detta år var det en självklarhet. Jag skulle välja någonting som vi, vi två, hade glädje av. Barnen fick lämnas bort en kväll och vi skulle ha det riktigt roligt. Det blev på det viset att jag tog med honom till min favoritrestaurang. Inte bara i Stockholm och Sverige. Min favoritrestaurang i hela världen. Det är dyrt, men det är sanslöst roligt och gott. Värt varenda krona. Jag känner att denna julklapp faktiskt tog mig närmare honom. Det var fint. 2016 Vi började bli vana vid barnmönstret. Det blir väl så till slut. Vårt äldsta barn var nu 4 och då är de betydligt mer självgående än tidigare. Det var otroligt skönt. Min julklapp till honom detta år inkluderade barnen. Vi åkte iväg och campade under en hel vecka under sommaren. Vi hade hört att detta var oerhört svårt att göra med små barn men att det gick. Det gick om förberedelserna var tillräckligt bra. För oss gick det utmärkt. Den gåva som jag först tvekade över visade sig bli en av de bästa julklapparna jag gett honom. Detta var i alla fall vad han sa och jag ser inte varför detta skulle hittas på. 2017 Jag kanske inte har berättat det förut men i så fall kommer det här. Vi gick isär under ungefär 7-8 månader för några år sedan. Julen 2017 blev drabbad och julklapp till honom uteblev därför det året. Nästa år gav vi dock två till varandra för att komma ikapp. Dessa klappar får jag berätta om nästa vecka, för nu måste jag kila iväg snabbare än kvickt!

Jag är förtjust i Black Friday och alla härliga erbjudanden som kommer vid den här tiden på året. Särskilt förtjust är jag förstås eftersom jag sällan ger utrymme åt denna del av mig själv annars. Det är helt säkert. Det låter kanske konstigt att höra eftersom jag vanligtvis pratar så mycket om shopping i slutet av november varje år. Men nej, detta är enbart koncentrerat kring Black Friday och alla erbjudanden som finns tillgängliga då. Jag kommer, precis som jag gjort tidigare år, att gå in på vilka erbjudanden jag siktat in mig på under årets Black Friday. Ni får gärna kommentera detta och komma med feedback om ni tycker att något ser galet ut. Som ni vet så tar jag gärna del av era tankar och funderingar kring alla beslut jag tar. Att nyttja erbjudanden under Black Friday är definitivt sådana beslut. Därför vill jag gärna ha er hjälp. Nog tjatat om detta. Låt oss titta på de Black Friday-erbjudanden som jag riktat in mig på i år. Såhär ser det ut: Leksaker till syskonbarnen Det är alltid svårt, tycker jag. Kanske är det svårast för mig, i jämförelse med övriga i familjen, eftersom jag inte har barn själv. Vad sjutton köper jag? Dessutom har de så spridda åldrar och växer superfort. Det går inte att hänga med. Det är av denna anledning jag tänker att jag ska köpa klapparna under Black Friday när de finns på erbjudande. Är det inte finurligt, så säg? Någon som har erfarenhet av att köpa julklappar på erbjudande under Black Friday? Detta måste väl, för Guds skull, vara en trend? Cykel Det är inte många som ger sig ut i regn och snörusk i december och cyklar. De flesta lämnar hojarna inne och väntar på bättre, ljusare och mindre hala tider. Detta är förståeligt. Själv har jag inte ägt en cykel på länge. Därför tänkte jag passa på att slå till på ett erbjudande under 2021 års Black Friday. Det var någon som kände någon som hade en arbetskamrat som… – ja, ganska många steg bort –  någon som i alla fall hade införskaffat en cykel under Black Friday, på erbjudande. Personen hade på så vis sparat tusentals kronor. Kläder Jag har aldrig varit ett särskilt stort fan av shopping. Särskilt inte av kläder och särskilt inte till mig själv. Problemet är ju bara att vi alla ibland behöver köpa kläder eftersom de befintliga lämnar för mycket att önska. Erbjudanden under Black Friday handlar ofta om kläder av olika slag. Klädkedjorna och varumärkena måste tjäna oerhört mycket pengar på detta med tanke på den mängd som kommer ut. Jag har, under de senaste åren, investerat i kläder många gånger. Ni vet, så att jag är klar med det sedan. I min bok är det ett smart sätt att gå tillväga på. Erbjudanden under Black Friday är bra för det mesta. Det är vad jag kan konstatera.

Ett hyllningsinlägg, det var längesen jag postade något. Idag vaknade jag dock upp och kände att det var dags för det. Som de flesta av er vet så får jag ibland infall att göra just detta. Jag vill bara rikta min kärlek till höger och vänster och vet aldrig riktigt var den ska landa. Idag däremot, så är riktningen på hyllningarna väldigt tydlig. Jag vill slå ett slag för det gäng med vilket jag arbetade med fasadrenovering i Stockholm under 5 års tid. Så ska det få bli! Ja, det kanske kommer som något förvånande för vissa av er. Jag var alltså, långt innan bloggen, verksam inom fasadrenovering i Stockholm. Det var en fin tid. Jag arbetade, som sagt, i drygt ett halvt decennium innan jag letade mig vidare. Under dessa år fick jag möjlighet att träffa en stor mängd personer som jag sannolikt inte hade träffat annars. Det är dessa personer, mina vapendragare inom fasadrenovering i Stockholm, som jag vill hylla.  Äldst går först. Yngve Han klagade alltid över att han hade ett namn som lät som en gammal gubbe. Vem kan säga emot? Han var 55 år gammal och därmed äldst i gänget. Han hade, hör och häpna, arbetat med fasadrenovering i Stockholm i över 35 års tid. Han började redan innan han slutade skolan. Snacka om att vara dedikerad, eller hur? Elsa Det är faktiskt inte jättevanligt att tjejer väljer att jobba med fasarenovering i Stockholm. Därför var det så himla roligt att få arbeta tillsammans med Elsa. Hon var born and raised i Stockholm och hade börjat arbeta med fasadrenovering tidigt. Inte lika tidigt som Yngve men inte heller långt därifrån. Hon var alltid trevlig och glad och det smittade av sig på andra. Vi har fortsatt mycket kontakt och det känns fint. Richard Det ska alltid finnas en lustigkurre i alla konstellationer av människor. Richard var vår, när jag arbetade med fasadrenovering i Stockholm. Det är intressant hur vissa personer kan rycka fram ett skämt om precis vad som helst, precis när som helst. Sån var han. Han hade liksom alltid någonting. Det kunde ske under tiden som vi ägnade oss åt faktisk fasadrenovering i Stockholm. Det kunde hände i lunchrummet, utanför toaletterna, på aw:n, på parkeringen – ja, precis var som helst. Jag får fortsätta denna hyllning nästa vecka, för nu måste jag kila iväg!