Admin

Kontorsstädning har lite andra förutsättningar än de andra städuppdrag jag har. Till att börja med så skiljer sig de önskade tidpunkterna från exempelvis någons hem. Där en privatperson kanske föredrar att man kommer dagtid när denne inte är hemma, vill företagen som köper kontorsstädning ofta att man kommer när kontoret är tomt, alltså på kvällen eller tidig morgon. Det är inte alla som gillar den typen av arbetstider, men för mig spelar det ingen större roll. Mitt schema ser olika ut hela tiden men jag trivs bra med det. En annan sak som skiljer sig med kontorsstädning är både frekvens på städningen och vad som ska göras per gång. Vissa ytor ska alltid städas noga, som toaletterna, medan andra tas mer sällan, som konferensrummen som inte alltid blivit använda. Det är också fler som använder utrymmena på ett gemensamt kontor vilket förstås ger mer smuts och större behov av kontorsstädningen, men det är ju också så att vissa personer ser gemensamma lokaler som ett frikort för att stöka ner. Det kan göra kontorsstädningen ganska krävande, med till exempel vilsna odiskade kaffekoppar på oväntade ställen. En gång hittade jag en bakom en gardin, den hade nog stått där ett tag. Så det är tydligt att kontorsstädning är en viktig uppgift och kräver ett visst mått av snokande. Men inte för mycket. Det här är då sådant som är speciellt för kontorsstädningen utöver att det är en massa dammtorkning av skärmar, runt ändlösa pappershögar och att skrivarens sladd alltid är i vägen då jag ska moppa. En del sådana utmaningar finns även i hemmiljöer så det är bara olika, inte svårare. Papperskorgarna kan fyllas snabbt och görs inte kontorsstädningen tillräckligt ofta så blir det överfullt och stöket är ett faktum. Förutom själva rengöringen så går kontorsstädningen ut på att skapa trivsel. Jag ska vattna krukväxter och se till att stället ger ett organiserat intryck. Inte helt lätt alla gånger men man har ju sina knep; jag har kört kontorsstädningar ganska länge nu så man lär sig med tiden hur det ska vara. Jag ska fixa allt detta utan att störa arbetsflödet, så att kontorsstädningen förläggs kvällstid underlättar. Ja, det är bra för mig också, har du någonsin försökt att arbeta med kontorsfolk som springer runt dig? Det kan göra vilken kontorsstädning som helst till en omöjlig uppgift.

En bekant råkade ut för något spännande för en tid sedan. Hon fick en offert på badrumsrenovering i brevlådan, vilket kanske inte låter så konstigt. Det märkliga var att hon aldrig begärt någon, hon hade inte ens funderat på offerter för badrumsrenoveringar innan. Den var ändå adresserad till henne och såg seriös ut. Hon började fundera på om hon helt hade tappat det och glömt bort att hon påbörjat en planering för en badrumsrenovering med en offert. Efter en del övervägande bestämde hon sig för att så inte var fallet, viss förvirring kunde absolut drabba henne, men hennes tankspriddhet borde absolut inte vara på den nivån att hon helt skulle missat att hon frågat efter den här offerten på badrumsrenovering. Vad kunde då orsaka att den här badrumsrenoveringsofferten landat hos henne? Hon frågade runt bland sina grannar, ingen hade några badrumsplaner just nu och därför väntade ingen av dem på en felskickad offert för badrumsrenovering. Till sist pratade hon med gubben på hörnet, han har bott där i många år, längst av alla i området. Efter en stunds eftertanke konstaterade han att det här lät bekant. Offerter för badrumsrenoveringar som ingen efterfrågat, det hade förekommit här för många år sedan. En av de dåvarande grannarna hade faktiskt nappat, mot gubbens förmaningar förstås. Firman som skickat ut offerterna på badrumsrenoveringar hade kommit ut och gjort ett fuskjobb, skickat fakturor på långt över den överenskomna summan, och det hade varit en massa strul med alltihop. Så han varnade henne mot att kontakta firman som skickat offerten för badrumsrenoveringen till henne, det kan bara leda till problem. Hon valde att följa gubbens råd om den här offerten på badrumsrenovering, och slängde den istället. När firman som skickat den hörde av sig på nytt bad hon dem lämna henne ifred. Däremot hade en tanke grott efter denna händelse, och hon bestämde sig för att det kanske inte vore så dumt med ett nytt badrum ändå. Så hon gjorde slag i saken och bad om några offerter på badrumrenovering från ett par seriösa företag som hon själv valt ut. Så förhoppningsvis leder det hela ändå till ett fräscht badrum i slutändan.

Jag måste verkligen säga att plankbordet vi köpte gjorde vårt nya hus komplett på något vis. Bordet ska alltid vara centrum för möten i ett hem om ni frågar mig. Det har varit lite svårt att välja i vilken bordslösning vi vill landa eftersom ytan där det ska stå nu är stå stor. Vi är vana vid att fylla utrymmet i vår gamla lägenhet som är betydligt mindre. Nu har vi plötsligt en ocean av kvadratmeter att arbeta med och då känns allting för litet. Vi hade trots allt ett bord med sex sittplatser förut. När vi köpte huset för ett år sedan tänkte vi att det nog skulle passa in bra även där, men icke! Vi var tvungna att tänka om. Det var min sambo som kom på idén med plankbord först, ska jag villigt erkänna. Hon hade sett det i något forum på nätet och noterat att populariteten sköt i höjden. Snart, trodde hon, skulle alla vilja ha plankbord. ”Och vad gör det med priset på plankborden, tror vi?” frågade hon mig som om jag var ett av hennes skolbarn som skulle svara på en fråga. Hur som helst så började vi kolla runt efter plankbord. Det fanns en hel del återförsäljare och en ännu större uppsjö av olika bord. Var sjutton skulle man ens vända sig? Det känns väl som att ett bra riktmärke är att gå på något som uppskattats av många. Vi riktade in oss på 4-5 olika företag som alla erbjöd plankbord i olika utförande och storlekar. Ja, sedan var det bara att börja mäta hemma. Hur stort skulle bordet egentligen få vara för att det varken skulle kännas för stort eller litet? Här uppstod ytterligare ett ämne för diskussion. Jag tyckte att plankbordet kunde vara så stort som möjligt. Vi brukade ofta ha folk över, inte minst på högtider. Det vore bara skönt om alla vänner och släktingar kunde rymmas runt. Min kära sambo höll med men tyckte också att vi skulle ”behålla lite luft i huset”. Jag förstod hennes poäng och det var därför värt att diskutera. Det slutade med att vi möttes på mitten. Vi skrev ner våra optimalmått på varsin lapp och visade dem sedan. Därefter valde vi ett plankbord från det företag vi gillade bäst och som hade de perfekta måtten för vår smak. Kompromissen segrade igen. Är det inte otroligt, så säg.

Påminn mig. Gör det, snälla ni. Påminn mig om att aldrig ta på mig uppdrag som jag på förhand vet att jag inte kommer klara av. Jag inser, såhär i skrivande stund, att jag gett er samma uppmaning förut. Inte minst i fjol då jag gick med på att hjälpa min vän Susanne att släppa ut korna för våren. Det var betydligt mycket mer jobb än att bara öppna porten. Det ska sägas. Det nya projektet som jag ställt upp på handlar om flyttstäd i Stockholm. Ja, jag kommer att kalla detta för just flyttstädet i Stockholm genom denna text. Det har egentligen ganska lite med själva staden att göra. Jag menar, det är ingenting med själva Stockholm som gjorde detta flyttstäd till en plåga för mig. Det var andra parametrar som spelade in. Jag antar att jag inkluderar stadsnamnet i detta för att ni ska kunna hålla isär denna städning från andra. Hur som helst. Såhär gick det till: Jerry och jag har varit kompisar sedan högstadiet. Han har flyttat många gånger och för ungefär 8 flyttar sedan valde han huvudstaden istället för vårt hem i Gävle. Jag tänkte att det inte skulle påverka vår relation så mycket. Det är trots allt inte särskilt långt mellan de båda städerna. Sedan har vi ju det där problemet då, att han flyttar jämt och ständigt. Han litar nämligen på mig så fort det ska ske flyttstäd i Stockholm. Detta är besvärande av flera anledningar. För det första: Jag är verkligen ingen expert på flyttstäd, varken i Stockholm eller någon annanstans. Detta verkar han inte förstå trots att jag påpekat faktumet för honom vid flera tillfällen. Vidare vill jag också flagga för problematiken i att han alltid växlar upp sig några kvadratmeter vid varje flytt. Varje gång blir det större ytor att städa och fler saker att flytta på vid flyttstäd i Stockholm. Oftast har jag också varit själv i städningen i och med att han, som han säger ”Måste ratta det nya skeppet!” vilket förstås syftar till den nya bostaden. En till del av problemet, som enkelt kan kopplas till aspekten innan, är tid. Och vad i all sin dar kan jag mena med tid i detta sammanhang? Jo, att jag blir äldre för varje flyttstäd i Stockholm jag tvingas bidra till. Jag blir tröttare, svagare, klenare trots att mängden jobb och mängden moment ökar varje gång. Vad ska jag göra om 4 flyttar? Ska jag då, som 60-någonting-åring lyfta och skura och damma ett hus på 300 kvadratmeter? Ja, jag antar väl det.

Jag visste inte ens att vi hade en. Brandskyddsbeskrivning var, fram till i tisdags, ett ord jag inte sprungit på i hela mitt liv tidigare. I 41 års tid hade jag undvikit ordet utan att veta om det. Parerat till höger och till vänster och gått ovetandes om brandskyddsbeskrivningarna existens. Fram till den dagen, vid det tillfället. Larmet på kontoret gick. Det var inte första gången men det hade verkligen inte hänt många gånger under mina 15 år på företaget. Det betydde nog att det var en övning, det brukade de göra de få gånger som liknande saker hände. Det var bara det att det, denna gång, inte sades något om det i högtalarna. Kollegor blev lite oroliga och det gjorde mig lite orolig också. Chefen rusade ut ur mötesrummet och såg stressad ut. Sedan sträckte han ut handen, märkbart tagen, och sa ”brandskyddsbeskrivningen”. Alla såg ut som fågelholkar. Vad menade han med brandskyddsbeskrivning. Vad pratade han om? Då hördes ytterligare en röst och den kom från Krister som stack ut huvudet från köket. Märk väl att larmet alltså tjuter i öronen på oss allihop medan denna pingismatch av argument om brandskyddsbeskrivning ägde rum. Jag visste inte vad jag skulle tro, och det visste nog ingen annan heller.  Jag kände mig lite för feg för att fråga så därför var jag väldigt glad när jag hörde Jimmys röst ljuda: Att döma av reaktionerna så var det en fråga som flera blev chockade av. Tydligen var det väldigt viktigt att alla anställda kände till var någonstans som brandskyddsbeskrivningen fanns och – ännu viktigare – vilken information för garanterat brandskydd som den innehöll. Jag funderade bara på hur länge vi skulle stå där innan vi var tvungna att handla. Svaret blev 4 sekunder till för då öppnade fastighetsskötaren dörren.

Två svagbegåvade vänner stod inför en utmaning som för vem som helst hade varit ganska enkel. Faktum är att det var väldigt, som man säger, ”straight-forward”. Men inte för Ossi och Pierre. De två mest korkade personerna i hela staden. Tur var det i alla fall att de hade hittat varandra. Jag menar, det var tur eftersom de då hade sällskap i sin dumhet. När vi hoppar in i historien så stod de inför uppgiften att skicka bud i Stockholm. Ja, alltså – de hade antagit ett arbete som gick ut på att skicka bud från olika personer i Stockholm till andra personer i stan. Det var så som de beskrev sitt jobb om någon frågade, men det gjorde aldrig någon. Varför hade Stockholms två största idioter bestämt sig för att skicka bud hit och dit, kanske ni undrar? Det gör i sanning jag också, och svaret är ganska enkelt: Det var Pierres mamma som hade läst något om att det både var brist på folk som kunde skicka bud i Stockholm och dessutom oförskämt bra betalt. Ja, det var nog ordvalet oförskämt som fick killarna att vara sugna på att hoppa på uppdraget. De hade många gånger blivit anklagade för att vara oförskämda. Nu skulle de alltså kunna nyttja denna erfarenhet till att jobba. Och inte vilket jobb som helst; köra omkring och skicka bud i Stockholm – en ganska tillfredsställande uppgift, i alla fall om du frågade dem. Första dagen för jobbet hade kommit och killarna var exalterade. De sågs redan 1,5 timme innan första budet i Stockholm skulle skickas för att äta frukost. De åt frukosten på ca 6 minuter, sedan satt de bara och väntade. Samtalsämnena tog slut efter ungefär 17 minuter. De hade trots allt setts till 23:15 dagen innan. Hur mycket kunde man egentligen prata om? De försäkrade dock varandra om att det nog inte skulle behöva uppstå pinsam tystnad då de skickade buden i Stockholm. Då var det, som Ossi sa, mer naturligt att man var tyst. Man måste ju koncentrera sig så att man inte kör fel saker. Han hade förstås en poäng men dörren han sparkade in var redan rejält vidöppen. Väl på plats vid första boendet började nervositeten smyga sig på. Tänk er: Första budet som skulle skickas i Stockholm, och två personer i den kalibern (eller bristen på kaliber, snarare). Hur det gick kommer jag att komma in på närmare i nästa veckas text. Ta nu hand om er så länge.

Jag fastnade lite i tanken. Eller snarare så fastnade jag i min förra text, visserligen i en tanke, men ändå. Jag talade om tiden då jag var i en verksamhet inom rörinspektion, då jag bodde i Stockholm. Jag tänker att jag nu ska låta min tanke och mitt inlägg fastna där även denna gång. Det var inte ett avslutat kapitel – rörinspektionen i Stockholm. Nu ska det få bli det. Flera av er har kontaktat mig och frågat om hur det kom sig att jag började med rörinspektion i Stockholm. Det tänkte jag därför berätta. Jag hade nämligen precis slutat mitt gamla jobb på bilfirman. Jag orkade inte med varken jobbet eller staden något mer. Det var åt helvete, rent utsagt. Det hade gått fyra månader av arbetslöshet när jag besökte en vän vars f.d. kollega gjorde detsamma. Vi hade aldrig setts förut men jag hade hört mycket om henne. Hon berättade att hon jobbade i Stockholm, med rörinspektion, och hon hade genast min uppmärksamhet. Det var väl inte rörinspektion i Stockholm överlag som intresserade mig. Snarare var det faktumet att det var väldigt annorlunda mot vad jag gjort förr som var tilltalande. Jag ställde massa frågor om rörinspektion och om hur det var att bo i Stockholm. Vid det laget hade jag knappt besökt stan ens. En gång i trean på gymnasiet åkte vi dit men annars har jag hållit mig därifrån. Nej, det var spännande att höra om. Hon var dessutom en duktig berättare och en frisk fläkt. När hon frågade mig vad jag gjorde lutade jag mig tillbaka i soffan och sa som det var. ”Ingenting”. Hon frågade om jag någonsin funderat på att jobba med rörinspektion i Stockholm. Jag svarade lite skämtsamt att jag funderat över det i hela 10 minuter, under tiden hon pratat. Hon skrattade och det kändes verkligen som att känslan av att vi kom bra överens var ömsesidig. Hon föreslog att jag skulle komma dit. Komma upp till Stockholm och testa rörinspektion lite. Jag svarade ja utan att blinka. Man kan ju alltid testa och det var inte direkt så att jag hade något bättre för mig. Det kunde bli kul, och kul skulle det visa sig att det blev. Väldigt kul faktiskt. Så pass jävla kul att jag blev kvar på uppdraget inom rörinspektion och i Stockholm de kommande fyra åren. Sedan vände jag tillbaka till hemstaden, nöjd med känslan av att ha vågat pröva något nytt. Vad är er historia? Berätta i kommentarsfältet!

Vi kör vidare i samma hjulspår. Förra veckan berättade jag om de första 30 minuterna när jag flyttade till Stockholm för fasadrenovering. Nu ska jag berätta om tiden efter denna. Varför gör jag det? Jo, för att det verkade uppskattas väldigt mycket av er läsare. Jag är en crowdpleaser utan nåde. Nåväl. När jag lämnade er sist hade jag hunnit skada mig på väg ut från tåget. Jag hade virrat bort mig på centralen och jag visste inte hur jag skulle hitta min vän – den vän som just värvat mig till Stockholm för att arbeta med fasadrenovering ihop med henne. Efter en dryg halvtimme av förvirring hittade vi tillslut varandra uppe i väntsalen. Det var fint att se henne, även om det bara var ett par veckor sedan vi sågs sist. Det var nu ca 24 timmar kvar till jag skulle börja med fasadrenovering i min nya stad, Stockholm. Jag har nog aldrig börjat på ett jobb så fort. Jag menar, jag hade precis klivit av i Stockholm och bara ett antal timmar senare skulle jag fasadrenovera i staden. Hör det till vanligheterna? Detta tror jag knappast. Så, vi åkte hem till min väns lägenhet på Södermalm. Firman där hon jobbade och jag skulle börja på inom fasadrenovering låg så nära man kunde komma i Stockholm. Det kändes ju bra. Vi unnade oss lite vin på kvällen och pratade om gamla minnen. Hon poängterade gång på gång att det var ”imorgon som allvaret börjar”. Det är lite lustigt. Hon fick verkligen fasadrenovering i Stockholm att låta som en tjänst som var sänd från Gud. Jag frågade lite om det där. Jag menar, jag förstår att hon tog sitt arbete på största allvar. Det ska man väl alltid göra oavsett om man jobbar med fasadrenovering i Stockholm eller som grävmaskinist i Gävle. Hon argumenterade då för sin sak. Stockholm är en av världens vackraste städer och därför är fasadrenovering en oerhört viktig och ärofylld uppgift. Det är vi som ser till att staden behåller sitt vackra yttre. Att byggnaderna förblir fina på de sätt som de var avsedda att se ut från början. Jag ville inte erkänna det för min vän då, men faktum är att jag fick rysningar. Det gick rysningar längs min ryggrad när jag hörde det där. Då ska man komma ihåg att jag ännu inte hade börjat arbeta med fasadrenovering i Stockholm än. Jag var, så att säga, ”hooked”. Rödvinet kan förstås ha spelat in.

Nu ska jag berätta om varför min biltvätt är Haninges bästa. Jajamensan, det trodde ni inte att ni skulle få läsa om när ni vaknade i morse, eller hur? Det är väl lite detta som är poängen med min blogg, i och för sig. Att det ska komma lite allt möjligt. Att inget ämne ”kan gå säkert” som någon av er uttryckte er en gång. En dag handlar det om vilka som är de bästa hockeyklubborna på marknaden. En annan handlar det om vilken biltvätt som är bäst i Haninge. Så är det, så har det alltid varit och exakt så ska det få förbli. Jag är glad att ni väljer att stanna. Så, Haninges bästa biltvätt ligger alltså 100 meter ifrån där jag bor. Det är helt säkert. För er som bor i området kring Haninge kan jag verkligen rekommenderar att göra ett besök på biltvätten i fråga. Jag ska, som sagt, berätta exakt varför: Det sägs att service inte är allt men bannemej om det inte är viktigast ändå. Jag menar: Nog för att själva biltvätten i Haninge är helt utmärkt. Bilen blir ren som om den vore ny och jag kan spegla alla delar av mig själv i lacken hur enkelt som helst. Detta får jag förresten anledning att återkomma till senare. Nu till servicen. Servicen på biltvätten i Haninge är verkligen helt fenomenal. Jag minns första gången jag kom dit, då för att ta hjälp med rekond om jag inte minns fel. Jag förklarade att jag inte kunde så mycket om bilvård. Jag berättade också vad jag ville uppnå och hur mycket jag kunde tänka att lägga på saken. Informationen jag fick från den unga killen som jobbade på biltvätten i Haninge var fenomenal. Så har det sedan sett ut vid varje besök jag gjort där. De ska verkligen ha ett stort tack för det. Med detta sagt: biltvätten i Haninge håller också högsta möjliga kvalitet. Tro mig: Jag har nu testat några stycken för att bilda mig en uppfattning. Man ska inte lita på marknadsföring i alltför stor utsträckning och här är biltvättar i Haninge inget undantag. Satan vad bra den här firman är på bilvård. Det är faktiskt inte riktigt klokt. Fundera inte längre, särskilt inte om ni har en smutsig bil som behöver service: Ta er till biltvätten i Haninge och lämna med en bil som både ser ut som en ny bil och doftar som en. Ta nu hand om er.

Många tycks ha haft lite huvudbry sedan mitt senaste inlägg. Kanske är detta något jag borde ha kunnat räkna med. Jag skrev då, för de som missat, om symtom på sköldkörtel. Det är ett ämne som jag vet engagerar. Många känner till allvaret i att ha problem med denna sköldkörteln och därmed vikten av att ha koll på symtom. Frågorna har varit många och jag tänkte nu att jag ska gå igenom ett par av dem. Vi börjar med den mest uppenbara: Vilka symtom finns det på problem med sköldkörteln? Problem med sköldkörteln kan visa sig genom ett antal väldigt olika symtom. Vilka man själv råkar ut för kan man inte på förhand säga. Det är detta som gör det till ett ganska lurigt tillstånd. Ett symtom på sköldkörteln är att huden reagerar negativt. Den kan bli torr och jobbig att hantera. Detsamma gäller med hårbotten och med håret överlag. Detta behöver förstås inte vara ett symtom på sköldkörteln utan kan vara ett symptom på att du måste byta schampo. Det är däremot bra att hålla koll under en tid för att se om något förvärras. Ett annat symtom på sköldkörtel är att man får ont i kroppen. Muskler och leder tar stryk och ständig värk är att vänta. Det är inte trevligt men förhållandevis vanligt då man har problem med den här delen av kroppen. Även här är det förstås ett symtom som inte nödvändigtvis behöver ha att göra med sköldkörteln. I övrigt kan det vara bra att hålla koll på om man ökar orimligt mycket i vikt trots att matvanor och träningsvanor inte ändrats märkvärt. Låg puls och svullet ansikte är två andra symtom på sköldkörtel. Vad ska man göra om man upptäcker symtom på sköldkörtel-problem? Det är alltid en bra idé att uppsöka vård om man upplever problem. Det gäller såväl symtom på sköldkörtel som med något annat. Däremot tycker jag att man kan ta det lite lugnt och själv undersöka om besvären går tillbaka. Ja, förutsatt att man inte har allvarliga och/eller brådskande problem då förstås. Då ska man ta kontakt direkt och se till att en läkare tar en titt på problemen. Jag hann inte så mycket längre idag men tar gärna emot fler frågor. Om symtom på sköldkörtel eller om något annat. Hör av er!